Att människor skiljer sig är ingenting ovanligt och ingenting som i dagsläget är något som man reagerar nämnvärt över. Borta är de gamla värderingarna där ett giftermål ansågs vara för evigt och där skilsmässa per definition var något smutsigt, fult och onaturligt. Tack och lov, ska vi här tillägga. Visst kan man tycka att en del äktenskap sker lite lättvindigt och där paren i fråga inte tar de löften man gett varandra på allvar; men till samma fråga hör det faktiskt att människor växer ifrån varandra och att känslor förändras. Kort sagt – i vissa lägen så är en skilsmässa oundviklig. Det som dock ställer till det i många lägen är den process som följer efter en skilsmässa.
Dels så ska man här nå en ekonomisk uppgörelse som är till gagn för båda parter och där en bodelning ska enligt (helst) hälften-hälften- principen. Det här är steg ett i vilket som kan göra en skilsmässa svår att genomföra.
Nummer två däremot är ännu svårare och tuffare och det här beror på att det handlar om barnen – om det finns sådana. Många skilsmässor slutar lyckligt sett ur det perspektivet att gemensam vårdnad fortsätter även efter det att föräldrarna flyttar isär – men i andra fall så är det inte lika enkelt. Det finns nämligen alltid en problematik som gör att en förälder kan stämma den andre och ansöka om att få ensam vårdnad om barnen.
Här lämnar vi all typ av kriminalitet åt sidan – missbruk, incest, pedofili och psykiska besvär (som inte är kriminellt, men som kan komma att påverka huruvida ensam vårdnad tilldelas) – och fokuserar istället på andra skäl till varför en förälder ansöker om ensam vårdnad och hur det hela därefter brukar sluta.
Exempel på en vårdnadstvist
Vi kan här ge ett exempel som får illustrera vad vi menar. Vi säger här att en man och en kvinna varit gifta i tio år och att de har två stycken gemensamma barn. Äktenskapet har gått på sparlåga och det hela kulminerar i att mannen – vid sidan av äktenskapet – haft en liten affär med en tjej som han nu vill leva med. Det hela slutar med en skilsmässa och då mamman – fortfarande sårad och sviken – stämmer pappan och ansöker om ensam vårdnad så har vi således kommit till en vårdnadstvist.
Det som först sker är att kommunen som den stad de bor i tillhör erbjuder dem ett så kallat samarbetssamtal – något som varje kommun i Sverige är skyldiga till enligt lag. Det här samtalet hålls för att föräldrarna i lugn och ro ska kunna diskutera fram en lösning och där kvinnan ska dra tillbaka sina krav på ensam vårdnad. Här ställer sig mamman ovillig till att delta och hon vägrar att dra tillbaka sina krav – hon vill till varje pris ha ensam vårdnad och hålla pappan utanför.
Det här slutar då så småningom i Tingsrätten och där man lyssnar på båda sidor innan man tar ett beslut. I just detta fall finns det egentligen inga konstigheter – kraven om ensam vårdnad från modern kommer att avslås och gemensam vårdnad kommer att tilldelas föräldrarna. Anledningen här är enkel. Att pappan varit otrogen må vara moraliskt förkastligt och avskyvärt, men det är knappast något som i sak gör honom till en sämre far. För att få ensam vårdnad krävs det betydligt starkare skäl än så.
